Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? gjorde slut med en pojkvän, festade, grät mig till sömns, listan är lååång

.

Hur har ditt 2013 varit? första halvåret var riktigt tungt. men andra halvan har varit bättre än något annat år, utan tvekan.

Blev du kär i år? lite kanske.

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma? 13 maj, då jag och Jakob gjorde slut. 19e augusti då jag började gymnasiet, bland det bästa som hänt mig!

Vad är din största framgång 2013? jag själv, har åstadkommit så mycket och blivit en så mycket bättre person.

Bästa köpet? måste vara min underbara skinnjacka från H&M.

Vad spenderade du mest pengar på? mat och kläder förmodligen.

Gjorde någonting dig riktigt glad? alla mina underbara kompisar, ni är världsbäst och jag hade aldrig klarat mig utan er.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013? jadu...några låtar jag kommer koppla till 2013 är Animals, Stockholm, Echoes, Undressed, Chocolate, Valborg & She´s not me.

Vem har du umgåts med mest? Gabriella skulle jag tro, tack för att du finns där, hela tiden, och står ut med allt skratt, gråt och knäpphet. jag älskar dig så mycket, världens finaste vän.

Har du haft ett förhållande under 2013? Ja, både ordentliga och mer "hålla-på" förhållanden.

Vart reste du under 2013? Frankrike, Schweiz, Spanien och Tyskland.

Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014? ååh jag vet inte. en skidsemester tror jag. eller en resa med kompisar till någon fin stad, hade varit så underbart.

Vad gjorde du på din födelsedag? firade med nära och kära, öppnade presenter och sedan var det släktkalas som gällde. (om jag inte minns helt fel)

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? om vi skulle stryka alla tårar och tomheten jag känt inom mig så hade det absolut varit bättre. dock så är jag tacksam för att det hände, hade aldrig utvecklats såhär mycket som person annars.

Vem saknade du? självklart har jag saknat Jakob något otroligt, han var en sån stor del av mitt liv. 

De bästa nya människorna du träffade? alla mina underbara klasskompisar och personer utöver det, är så glad över att jag har fått träffa er. ni är så jävla bra och ni gör mig så jävla lycklig.

Vad vill du säga till dig själv inför 2014? detta:

Bloggar är överlag en ytlig plats. Vi skriver hur kul vi hade i helgen, hur bra våra familjer är, hur mycket vänner vi har, "40 days until SAINT TROPEZ med bästis", "Woho, idag fick jag min åttonde BALENCIAGAväska för i år....", vi skryter och lägger upp bilder som vi inte ser ut som oss själva på. Vi försöker framställas som bäst. Hela tiden. Det förnekar jag inte. Tar man en nål och spräcker den här perfekta bubblan, rinner det ut MASSA skit som har dolts och aldrig tagits upp!

Jag kan erkänna att det inte är ofta jag har en sådär kabaaamm-rolig helg som jag kommer ihåg ett år senare, att jag ofta bidrar till dålig stämning hemma, jag blir sviken av vänner jag trodde att jag kunde lita på allt för ofta...  Jag är livrädd när jag går hem själv på kvällarna, jag jämför mig med nästan alla i min omgivning och jag har alldeles för många komplex. När jag ska ta en bild till bloggen kan jag sitta hur länge som helst tills jag hittar vinkeln då benen ser smalare ut, näsan mindre och brösten större. vilket trassel. 

Jag kan bli ledsen för att X är omtyckt av alla, verkar klicka med vem fan som helst, har en humor alla älskar och så kommer jag på mig själv sittandes tyst och tråkig. Jag kan bli ledsen när jag hånglar med en kille som nästa helg hånglar med en annan. Jag kan känna mig OTROLIGT o-speciell och meningslös. Jag kan bli så förbannat less på allt och inte se någon mening med livet. Men så är det. När man har varit där uppe för länge så dippar man ner i sämre tider. Det vi gör på bloggarna är bara att aldrig lyfta fram de dåliga dagarna. Vi sätter bara en guldram på våra bra dagar och re-postar dom även när vi mår som sämst. 

Jag vet att jag borde umgås mer med min familj, inte bara sitta på mitt rum och hälsa snällt när vi passerar varandra i köket. Så fort jag är ledig tränar jag, går på stan, är med kompisar, tar promenader, bloggar.. På helgerna får jag komma hem sent på nätterna då dom ligger uppe vakna och väntar på att dörren ska smällas igen. Jag vet precis som dom att dom är mina föräldrar och att jag älskar dom mest av allt, innerst inne. Jag borde stanna hemma mer än jag gör och spendera mer tid med dom framför en bra film fast det låter trist när X ska ha fest.

Jag prioriterar alltid fel saker. Min magkänsla har fel. Den enda killen som någonsin betytt något för mig miste jag på grund av min magkänsla. Jag tänker för lite och agerar för fort och sen är det försent. Såklart. paff.

Jag saknar att ha mitt stora gamla gäng att vända mig till, när som helst. Att alltid ha spikat helghäng med människor som på ett sätt var som ens andra familj. Vi hade våra egna saker för oss på fritiden och brydde oss inte om vad resten av stockholms ungdomar gjorde, som man gör nu. Nu skickar man smset "vad händer ikväll?" till alldeles för många varje helg. Pinsamt många, och Vad spelar det för roll egentligen? Vad X som jag knappt känner ska göra ikväll? 

Jag saknar att ha ett äkta gäng framför mig på fredagar som jag vet att jag har där till 100%. Med det lärde vi oss att inte ta folk för givet. Jag och Mikaela som går igenom i princip allt tillsammans. 

Men jag ska inte klaga. Jag har pms, och när jag har pms är jag som längst ner i min dipp.