life by Klara.

den här texten skrev jag för lite mindre än ett år sedan och jag väljer att lägga upp den igen då ämnet är PRECIS lika viktigt nu som det var då. detta är ett ämne som både upprör och inspirerar mig. hur mycket jag än kommer vrida och vända på alla frågor som kretsar runt detta ämne så kommer jag nog alltid ha väldigt få svar. 

80 cm runt bysten, 60 cm i midjemått och 90 cm runt höfterna, det är de vanligaste måtten som står skrivna bredvid de poserande supermodellernas portfolio på deras modellagenturers hemsidor idag. 80, 60, 90, ett par nästintill obefintliga och omöjliga siffror kan man tycka. Ett par mått som ett ofantligt antal tjejer strävar efter. Något som får allt fler ungdomstjejer runt om i världen att räkna kalorier och ta ännu fler och hårdare pass på gymmet, något som gör dem nästintill ortorektiska*. All denna hets bara för strävan efter ”drömkroppen” för att sedan få placeras in i ”idealfacket”. Ett fack där tjejer trängs med sitt smala midjemått, deras glapp mellan låren och sina synliga nyckelben. Ett ideal som skapades av modebranschen på 60-talet när Twiggy slog igenom med sin nästintill pojkaktiga och taniga kropp. Detta kroppsideal för modeller är fortfarande otroligt aktuellt idag, nästan 50 år senare. 10 år tidigare visade kvinnor stolt upp sina kurvor, en av dem var Marilyn Monroe, utsedd till en av världens vackraste kvinnor, någonsin. En kvinna stoltare än någon annan över sin kropp och former. 

Allt modeinfluerat domineras idag av pinnsmala tjejer som poserar på långa bambiben med perfekt hy och skinande hår. Vi ser dem överallt, och vi påverkas något otroligt. Och inte ska vi glömma dagen-D för alla tjejer runt om i världen. Den 25 december, dagen då de största skönheterna i världen vandrar ned för podiet likt gudinnor, solbrända och klädda i de mest exklusiva underkläderna. En tid på året då de stolt visar upp sina nästintill ”perfekta” avklädda kroppar för hela världens befolkning. Vältränade, vackra och fullkomligt  ögonbländande. Självklart talar jag om den årliga Victoria’s Secret Fashionshow. En enda föreställning, ett få par timmar som får oss tjejer att börja träna ännu mer, äta ännu nyttigare och tänka ännu mer på vår kost. Men vem gör vi allt det här för egentligen? Och varför gör vi det? Gör vi det för bekräftelse? Eller för att vi är rädda att för att stå ut i mängden? För mig är det en blandning av de frågor jag nyss ställde. Jag tror att vi gör det för att visa att vi är kapabla till att göra det, och vi gör det för att vi har inbillat oss att det är så vi ska se ut. Bilder på smala och vältränade tjejer cirkulerar på internet likt virus, de finns precis överallt, och det är i mängder. Det är väl rätt uppenbart att det är så man ska se ut? Det är ju det enda som visas. Eller?

Jag har absolut ingenting emot Victoria’s Secret, snarare tvärtom. För mig är underklädesjätten och dess modeller ”bra” propaganda. Åtminstone till en viss del. Dessa tjejer svälter sig inte utan tränar sig till sina slanka ben, platta mage och trimmade armar. Något som jag tycker att de resterande i modebranschen borde snappa upp. Att man uppmuntrar vältränade och friska kroppar istället för de undernärda och nästintill skelettliknande som de envisas med att endast visa på catwalken idag.

Sedan så får inte glömma bort de personer som är naturligt smala, några som vi anser ha ”drömkroppen”. De personer som faktiskt vill ha kurvor mer än något annat. 

Vi ser alla olika ut och vi alla har olika fysiska förutsättningar. Utifrån detta borde vi skapa en hälsosam värld, utan enorma kriterier på hur man SKA se ut. Hur man vill och ser ut borde enbart bero på individen, inte någon modereklam som påverkat en. Idealet borde inte skapas av andra, högre uppsatta människor, människor med en otrolig makt och påverkan. Vi borde istället fokusera på att göra allt för att förhindra att allt fler unga själar stupar i anorexia, en sjukdom som blir allt vanligare bland ungdomstjejer. En sjukdom som kryper sig allt längre ned i åldrarna och berövar barndomar. För en friare och sundare kropp, utan alla dess kriterier och hets.

Av Klara Moberg 9a.

*Ortorexi betecknar en fixering vid en "hälsosam" livsstil, präglad av tex överdriven träning och nyttigt ätande. Ortorexi har likheter med och överlappar till viss del med ätstörningarna, framför allt Anorexia nervosa, men är mera att betrakta som ett överdrivet uttryck för rådande samhälleliga trender och värderingar. En ortorektikers mål är att vara den ultimata hälsosamma människan. ”När det sunda går till överdrift”