life by Klara.

Godmorgon världen! Snabb review av vad denna helgen har erbjudit samt kommer att erbjuda:

- fest ute i Alingsås i fredags. Hade en himla trevlig kväll med mina favoriter och andra rudebeckare. 

- första träffen med sommarens konfirmander igår, det verkar som om vi kommer ha tre helt underbara veckor tillsammans 

- CVskrivande, nån dag måste man väl inse att man fyller 18 om mindre än 90 dagar? 

Just nu är jag påväg till Mölndals roddklubb där andra "deltävlingen" väntar. Tyvärr har jag inte möjlighet att vara med då jag drabbats utav världens förkylning, älskar tajmingen :))

För mig är det så jävla självklart, det finns liksom inte ens något att tillägga när någon frågar om jag är feminist. - Varför skulle jag inte vara det? Vara skulle jag inte vara för jämställdhet mellan könen? Varför skulle jag inte vara för att kvinnor SKA tjäna samma som män förutsatt att de utför samma arbete? Min motfråga blir då oftast: Vadå, är inte du det? Isåfall varför? Och helt plötsligt har världens diskussion dragit igång, för oftast blir svaret: "Nej, alltså självklart är jag för jämställdhet men jag kan inte påstå att jag är feminist". SUCK. Hur kan man ens säga så?! Har man läst på något om man yttrar sig på det viset? Feminism ÄR jämställdhet. Den konkreta beskrivningen och defintionen av feminism är just det, "en rörelse för kvinnors jämställdhet med män". Att vara feminist betyder INTE att jag är någon manshatare, att jag tycker att kvinnor generellt sätt är bättre än män. Jag tycker inte heller att alla män är förtryckande svin och att dessa patriarkala maktstrukturer är så påtagliga att jag knappt kan leva i detta samhälle. Det har jag aldrig tyckt och det tycker jag inte nu heller. Jag älskar killar, men feminismen måste finnas, av så många anledningar. Inte heller kommer dess existens att ändra vad vi tjejer/kvinnor/damer, vad ni nu vill kalla det. känner för er killar, det kommer den aldrig att göra. Den måste finnas för att jag och alla andra ska ha precis samma rättigheter. Feminismen måste finnas för det ska inte spela någon som helst roll vilket kön du föds som. Du ska vara du och du ska ha rätt. Tack för mig. 

 

 

 

- När ni känner att bloggen inte räcker till.

"Det är nog det som gör mest ont med att vara i ett distansförhållande. Närheten är inte konstant. Ibland känns det fullkomligt onödigt att ens öppna upp sitt hjärta, visa sig sårbar och behöva din närvaro - när du sedan måste åka nästa dag. Ibland vill jag bara vara hård och osårbar. Ibland vill jag inte behöva ligga sömnlös flera nätter efter att du åkt, för att vänja av mig vid att du sover i en annan säng. I en annan stad. Långt ifrån mig. Desto mer närhet man får, desto mer närhet behöver man.

Ibland kommer man i perioder i sitt liv då man behöver personen som står en närmst, hela tiden. Ibland kommer man till stunder i sitt liv då man måste vara sårbar och blödig, men inte klarar av att vara det själv. Det är då jag behöver dig som mest.

Men vem är jag att "klaga". Men vem är jag att vara "sårbar". Jag har ju dig och det är det som är det viktiga. För jag ligger hellre sömnlös natt efter natt än att aldrig mer få sova bredvid dig. Få skratta med dig. Få älska dig."

 

Jag har sagt det innan, Elin är en inspirationskälla både när det kommer till outfits, levnadssätt, åsikter, men främst, hennes fantastiska texter. Jag tycker att hon är så otroligt duktig, både rent teoretiskt men även poetiskt. Hon sätter verkligen mitt i prick, varenda gång. Oavsett om jag är singel eller inte, trött på livet eller lever på lyckorus så kan jag alltid relatera till det hon skriver, då det faktiskt känns som att orden hon skrivit lika gärna kunde varit nedkladdade av mig. Ett stort tips till er med brustna tonårshjärtan, eller bara till er som behöver lite inspiration i denna gråa januarivardag. 

Dagen har mestadels spenderats i en bil påväg hem från Malmö där gårdagen och morgonen spenderades då det vankades 50-årskalas. Sedan stod match på schemat och därefter stekte jag bananpannkakor med kvarg och bär, ett perfekt avslut på denna vecka och detta lov med andra ord. 

 

Denna fantastiska film var jag och mamma och såg häromdagen och jag ångrar det inte för fem öre. Skrattade högt flera gånger och vid vissa tillfällen kom det tom. tårar. En helt underbar film som jag varmt rekommenderar!

 

Vad var din största tabbe 2014?
Vet inte om jag har gjort någon riktig tabbe faktiskt. Men jag tappade väl bort mig någon går i år faktiskt. Visste inte riktigt vem jag var och vad jag ville. Som värst var det när plugget var värre än någonsin.

 

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Ryssland-Ukraina-konflikten. Ebolautbrottet, Supervalåret och att jag kom med i landslaget.

 

Har du blivit bättre på något?
Definivt, mitt största accomplishment är nog att jag äntligen lärt mig att lyssna på min kropp,iallafall till viss del.

 

Vad var extra dåligt med året?
Att jag höll kvar i saker för länge, att jag hade en speciell tanke om något som faktiskt inte stämde och stannade kvar pga det.

 

Vad var extra bra?
Att jag lärde känna mig själv, kom ännu närmre med människorna jag älskar, träffade massa nya människor, utvecklade min fysik, kom med i landslaget och var konfirmationsledare. 

 

Lärde du känna några nya människor?
Ja, otroligt många!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Förmodligen massvis, men att smita in bakvägen på en nattklub, spela i landslaget, träffa en gammal kärlek igen och verkligen leva var något jag inte gjort tidigare.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kan inte bara välja ut något, hela året ger mig ett leende på läpparna. MEn Håkankonserten lever fortfarande kvar och ger mig värme i hjärtat.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Köra mitt eget race, oavsett vad.

 

Tror du 2015 kommer bli lika bra?
Bättre.

 

Vad kommer du sakna från 2014?
Det vet jag inte än, det återstår att se.

 

Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Njut. Lev. Ta vara på dagarna. Du är ung och allt kommer lösa sig.