life by Klara.

New York, New York.

alltså. ibland saknar jag New York så mycket att jag vill börja gråta. veckan där var en utav dom bästa i mitt liv. allt var så fantastiskt bra. människorna är utav det vänligaste laget, affärerna erbjuder kläder och saker likt ingenting annat, kulturen är blandad och ALLA blir accepterade, för den dem är. Göteborg är en så fruktansvärt ytlig stad. är du 15 år och tjej ska du ha primeboots, skinnjacka, blus och de vaxade jeansen med dragkedjor från ZARA. har du inte det blir du inte riktigt accepterad, folk kollar snett och dömmer dig efter det du har på dig. även jag själv, och det är så fruktansvärt tråkigt. jag säger absolut inte att det är något fel med den klädseln för det är skitsnyggt. det jag vill komma fram till är att alla klär sig nästan likadant och man vågar inte stå ut, för att man är rädd att vara annorlunda. vad hände med det hederliga sättet att lära känna personerna och skapa sig en egen uppfattning? jag kan bli så himla trött på Göteborg och allt skitsnack som finns här ibland. om några år ska jag flytta till New York och bli en del utav staden, på riktigt. få känna pulsen i stan på natten, springturer i Central Park , underkläder från Victoria's Secret och nybryggt kaffe från Starbucks. åh, jag kan drömma mig bort i timmar. någon gång ska jag flytta ifrån den här staden, och det kommer jag att göra med ett leende på läpparna. älskade, älskade New York.

AMEN. Alla har zarabyxorna, blus, primeboots och en skinnjacka. Det är lite som fjortisperioden. Förut hade alla svea/fjällräven-jackor och uggs, nu är det det här som gäller ;) hatar göteborg.

SÅ JÄVLA SANT.

så sant!