Finaste Göteborg
Yes please
Im sorry
@ järntorget
hur fint?
Svar
- tack, den är köpt på NO1 Vasagatan här i Göteborg.
Perfektion
Wantie
699 på fiorucci, man kan ju drömma....
Bästa bloggen!
amandaforzlow.blogg.se är definitivt den bästa bloggen just nu. på bilden ovan visas hennes hemmgjorda shorts. hur.jävla.snygga? hennes outfits är perfektion och det är PRECIS så jag vill se ut just nu. check it out!
Födelsedagen
galgar - okänt märke - shorts - monki - skinnjacka - jofama by kenza - tröja - carlings - sjal - raglady - handmycke - gina tricot - parfym och body lotion - DKNY - ring - monki - solo - cover all up mix conceler - make up store + 1200 kronor
Sjukaste någonsin
Dagens
skinnjacka - jofama by kenza - jeans - gina tricot - t-shirt - monki - sjal - raglady
Så.jävla.sant.
Favorit
Swedishproblems.tumblr.com
- bästa jag läst.
Kul liv
förkylningen blir bara värre och värre för var dag som går. jag har laddat upp med halstabletter, halsonts neddämpande och nässpray, ändå försvinner det inte. imorgon väntar sjukhuset och massa tester, fyfan. up next: uppvisning i Frölunda som spenderas på läktaren, för första gången någonsin.....
Me by me
Fyfan
både för filmen och för min jävla förkylning. vi börjar med det sistnämnda. jag tror att Gud vill straffa mig eller något? idag är det värre än någonsin.. näsan rinner,ögonen rinner och jag hostar slem som liknar..... usch. jag vet inte vad. nu till filmen, så bra, så hemsk. flickan blir våldtagen av en pedofil och ja, fyfan. otroligt sevärd dock. dagen skulle egentligen spenderas med Ebba men det går ju inte såklart. imorgon är det uppvisning och även den blev inställd. dagen kommer spenderas framför datorn och JNM, helt okej. men jag hade hellre tagit en fika i detta underbara väder. life is life...
Vackraste jag sett
och förlåt för asdålig uppdatering idag. har legat i sängen mest hela dagen, pluggat och tyckt synd om mig själv. kan jag inte få bli frisk snart, snälla?
Arga kvällstankar.
länk till inlägget : http://dennism.se/blondinbella-blir-storre-och-storre/#comments
vi har två tjejer. 1. vackra och kurviga Isabella & 2. vackra, smala och vältränade Tyra.
DennisM är otroligt duktig på att provocera, och oftast brukar jag läsa hans inlägg med en nya salt. skratta åt hans outbildade åsikter och skratta ännu mer åt folket som verkligen tror på honom. men just med detta inlägget, blev jag riktigt jävla äckelförbannad. texten är elak, det vet jag. men det han säger är sant, Blondinbella har blivit större dom senaste åren som gått, det är ren fakta som man själv kan se superenkelt. säger jag att det är något dåligt? NEJ. jag är glad att vi har en kurvig förebild som vi tonårstjejer kan se upp till. någon utan synliga revben och en decimeter mellan låren. tjejen har startat eget och följt sina drömmar. men att förneka att hon har blivit större, det varken ska eller bör vi göra. bredvid henne finns det en bild på Tyra. visst, operarade tuttar och allt, ni får säga vad ni vill. men hon har en VÄLTRÄNAD kropp. bruden har kämpat lite på gymmet till skillnad från vissa andra. jag går sedan in och läser kommentarerna, och vad fan tänker folket med?! JAG BLIR SÅ JÄVLA SUR. hur fasen kan det vara okej att säga att det är superfint att vara mullig, men samtidigt klanka ner på andra? hur fan kan det vara okej? Tyra och Bella är två olika personer med två olika kroppar. och vem säger vad som är "finast". i mina ögon är båda två precis lika vackra. kommentarerna klankar ner på Tyra och säger saker som "fy, vilket benrangel, skulle aldrig vilja se ut som det anorexiabarnet" för det första : HON HAR INTE ANOREXIA. det här är anorexia (groteskt fall jag vet, men så att ni fattar grejen) och hur fan kan folk häva ut sig direkt att någon har anorexia när man är smal? hur i hela friden kan det vara okej?! människor har olika ämnesomsättningar,koster, muskeluppbyggnad och benstomme. jag förstår verkligen inte hur det kan vara okej att säga att någon är ett benrangel men att säga till en tjock att den är en tjockis är fullkomligt oacceptabelt? den smala kan kämpa något otroligt med att äta, medans en större människa bara kan trycka i sig mat utan att riktigt bry sig. äh fyfan. både Tyra och Bella är så otroligt vackra, PÅ SITT EGNA SÄTT. och det är ni med läsare, jag bryr mig inte om ni vägar 40 kilo eller 240... så länge ni är nöjda med er kropp så är ni fantastiska. och folk ska inte få ändra er kroppsuppfattning bara för att dom har en annan åsikt. NI.ÄR.UNDERBARA.
tack för att jag fick skriva av mig.
förlåt för svordomarna.
förlåt för det långa inlägget.
vi tycker alla olika och jag tycker definitivt inte att ni ska hålla med mig.
tack och godnatt.
Sjuk
True shit
Yes please
Just do it!
På café vanilj.
sitter och fikar med världens bästa Gabriella. om en halvtimma möter jag upp mamma så att hon kan godkänna jackan , sedan blir den förhoppningsvis min. ÅÅÅH.
På min vägg
Några svar
- julia, tack själv! himla mysigt. sjalen var perfekt!
- anonym, du har faktiskt en poäng i det du skriver. det jag menade med mitt inlägg (vilket kanske inte förmedlades) var att folk inte VÅGAR sticka ut ifall dem vill det. och jag ser primeboots och skinnjackor som basplagg vilket kan livla upp en outfit så mycket mer. jag tycker att det är så snyggt och därför köper jag det, inte för att många andra har det. dessutom tycker jag att en skinnjacka och boots ska finnas i varenda garderob. jag följer inte vad alla har på sig, jag köper det jag tycker är snyggt. och nu råkar det vara just en sak som många i Göteborg har. om du skulle sett mig i verkligheten hade du vetat att jag klär mig i annat också! men bra att du säger till, lite dubbelmoral av mig kanske. men nu har jag fått det sagt!
- anonym, jag har inte köpt den men ska köpa den på Kajs här i Göteborg och den kostar cirka 2500! kram
That's why
Hello love
för mina födelsedagspengar köper jag denna jackan, perfektion.
Sweet fifteen!
äntligen får jag cykla utan hjälm och gå in på 15års filmer utan att behöva oroa mig för att min biljett ska bli tagen, tjuhu!
Ja tack.
Grymma Emelia
grymma Emelia som bloggar på http://emelias.bloppfashion.se gör otroligt snygga smycken, ni hittar dem ni på fashionwings.se. här är två utav mina favoriter.
Ben Howard
two words, simply stunning.
hans röst känns som en varm sommarbris som lättsamt smeker ens brunbrända hud, oövervinnligt.
Gårdagen
jag har haft det så otroligt mysigt med Elsa. igår så var jag på hennes träning, åt chips med dipp och pratade konstant, i timmar! vi hade så galet mycket att prata om. idag åt vi världens godaste frukost och satte på den här filmen, rekommenderar den verkligen, supermysig. imorgon fyller jag 15 år, har knappt fattat det själv, kommer bli så bra.
Dagens
jeans - guna tricot - linne - brandy melville
New York, New York.
alltså. ibland saknar jag New York så mycket att jag vill börja gråta. veckan där var en utav dom bästa i mitt liv. allt var så fantastiskt bra. människorna är utav det vänligaste laget, affärerna erbjuder kläder och saker likt ingenting annat, kulturen är blandad och ALLA blir accepterade, för den dem är. Göteborg är en så fruktansvärt ytlig stad. är du 15 år och tjej ska du ha primeboots, skinnjacka, blus och de vaxade jeansen med dragkedjor från ZARA. har du inte det blir du inte riktigt accepterad, folk kollar snett och dömmer dig efter det du har på dig. även jag själv, och det är så fruktansvärt tråkigt. jag säger absolut inte att det är något fel med den klädseln för det är skitsnyggt. det jag vill komma fram till är att alla klär sig nästan likadant och man vågar inte stå ut, för att man är rädd att vara annorlunda. vad hände med det hederliga sättet att lära känna personerna och skapa sig en egen uppfattning? jag kan bli så himla trött på Göteborg och allt skitsnack som finns här ibland. om några år ska jag flytta till New York och bli en del utav staden, på riktigt. få känna pulsen i stan på natten, springturer i Central Park , underkläder från Victoria's Secret och nybryggt kaffe från Starbucks. åh, jag kan drömma mig bort i timmar. någon gång ska jag flytta ifrån den här staden, och det kommer jag att göra med ett leende på läpparna. älskade, älskade New York.
Helt slut
Working 9 to 5
eller 8 till 16 iallafall. klockan ringde kl 06:30 imorse och en svettig gympahall väntade. inte så roligt kan man tycka men oj vad bra det var! coachade som aldrig förr och har fått kärlek för massa månader framöver. alla dessa underbara småtjejer som vill hålla en i handen och sitta i ens knä, gosh, dör.
Answer me!
nu är det min tur. jag frågar - ni svarar! ni läsare ökar dag för dag och jag har INGEN aning om vilka ni är. ni får skriva vad som helst. allt från namn till ålder eller bara att ni hatar sjögurkor. vad vet jag? ordet är erat och jag vill ha mycket att läsa så skrivskrivskriv!!!! dock så måste ni ha med en sak, och det är varför just DU läser min blogg. hit me with your best shot!
Marilyn
"I believe that everything happens for a reason. People change so that you can learn to let go. Things go wrong so that you appreciate them when they're right. You believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself, and sometimes good things fall apart so better things can fall together."
-Marilyn Monroe
"I believe that everything happens for a reason. People change so that you can learn to let go. Things go wrong so that you appreciate them when they're right. You believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself, and sometimes good things fall apart so better things can fall together."
-Marilyn Monroe
Studs
helt otroligt vad jag älskar slitna jeansshorts med nitar. we got some serious shit around...
The Vow
i fredags laddade jag och Gabriella ned den här filmen och jösses vad förväntansfulla vi var. filmen höll definitivt våra förväntningar, och det gjorde ju ingenting att Channing Tatum var så jäääääävla snygg. även idag träffade jag henne men nu var gympadojjorna på. vi tog oss runt femman , konditionen börjar bli bättre, sån tur är! igår så var familjen på Långedrags världshus och åt världens godaste buffé, otroligt gott var det. gick säkert upp sisådär...... as mycket. ikväll blir det ny film, this means war, får mysa till det med det resterande godiset. älskar påsk! appråpå den kommentaren jag fick innan så har jag cirka 100 läsare per dag!
Answers
- på Fiorucci här i Göteborg, dock så var det 2010.... TACK!
- hej och tack! absolut så skulle jag kunna göra det, gjorde ett liknande i veckan som du hittar HÄR .
Brandy Melville
brandy melville gör det igen. herregud, låt dom öppna en affär i göteborg, dör lite.
Shoes for spring
mina primeboots,kängor och Converse kommer att användas flitigt under dom närmsta månaderna.
Vårkärlek
De säger att på våren blir alla kära, och jag tror dem. Jag tror så starkt på dem att det känns i hela kroppen. För nu vill jag inget annat än att bli kär, efter en höst full av snöslask och grå himmel och en vinter kallare och mörkare än någonsin. Känslorna tycks vara lika djupfrysta som min kropp och än verkar inte klimatet vara redo för att tina upp mig. Nu väntar jag på vårtecknen, för på våren blir alla kära.
Det är måndag eftermiddag och jag möter upp honom på Södermalmstorg innan jag ska åka med bussen hem till Nacka. Han går med händerna i fickorna, försvinner ner med ansiktet i halsduken och tittar osäkert på mig under lugg. Det är i början av mars och snön ligger i drivor längs husfasaderna och han är min bästa vän. �?�Nej men alltså�?� börjar han och ser ner i marken, tar sats och säger �?�jag har insett att jag är så sjukt jävla kär i dig�?�. Mitt blod tycks plötsligt pumpa snabbare genom vener, artärer och kapillärer och hela Södermalms stadsljud verkar ha sänkts. Jag tittar på honom och vet inte vad jag ska säga. 169,5 cm av min fulla kroppslängd darrar. �?��?h�?� får jag ur mig och jag möter hans nervösa blick. Vi svänger upp på Götgatsbacken och jag vet inte vad jag ska svara honom. Mars, räknas det som vår?
Jag kan inte förneka att jag har känslor för honom. �?ven fast de är veliga, otydliga känslor så vet jag att de är där. Ibland får han hela mig rusig i kroppen genom att bara avfyra det där tandkrämsperfekta leendet och när han lägger handen mot mitt ryggslut bultar mitt hjärta så hårt innanför bröstet. Under ett års tid har vi pratat med varandra varje dag och lärt känna varenda liten del av varandra och under ett års tid har han varit min bästa killkompis. �?r det vår fastän det är minusgrader ute och snön ligger kvar på marken?
Jag försöker förklara för honom hur det är. Att jag vissa dagar är säker på mina känslor för honom och jag fyller min dagbok med hans namn och kroppsspråk och saker han sagt, men att jag andra dagar bara tänker på honom som världens bästa vän. Jag ber honom om lite tid. Vi sitter på en bänk vid Medborgarplatsen som enligt honom är den sunkigaste bänken i hela Stockholm och jag dinglar osäkert med benen. Sedan kramas vi hejdå på tunnelbaneperrongen och jag viskar i hans öra att jag verkligen tycker om honom och att han inte ska vara ledsen. �?�Nej�?� säger han, �?�jag är inte ledsen, det känns mycket bättre nu när det är sagt�?�.
Sedan sitter jag på bussen hem och passerar Forum som ligger i ett mörkt dunkel. Himlen är grå och vårjackan är för kall. Nej, det är nog inte vår trots allt. Inte riktigt än. På väg från bussen sparkar jag iskockor framför mig och gnuggar mina stelfrusna handflator mot varandra. När jag kommer hem står mamma utanför huset och skottar bort snö i rabatterna för att kunna påta i trädgården. Snälla, kan inte våren komma med Snödroppar, värmande sol och uteserveringar?
Snälla, tina upp mitt hjärta bara lite grann?
Snälla, ge mig våren så att jag kan bli kär.
Och så blir det den 22 mars och solen värmer oss så pass att vi inte behöver någon jacka när vi sitter på muren utanför skolan och äter glass. När han skrattar tänker jag att han faktiskt är den finaste killen jag känner. Han håller om mig i skolkorridoren och vårsolen skiner in på oss genom de stora fönstren. Jag tänker att om jag bara släpper lite på mig själv och vågar så skulle jag kunna vara i hans varma famn såhär när som helst.
Jag sitter på bussen på väg från skolan och från honom och någonting inuti mig tycks ha vaknat till liv. Brunt gräs som ser solen för första gången i år svischar förbi utanför fönstret och jag tänker på hans mjuka händer, hans mörka, brummande röst och de där skjortorna knäppta hela vägen upp till halsen. Jag tänker på hur han ser på mig under lockarna som faller ner framför ögonen och hur han aldrig riktigt kan hålla kvar blicken längre än ett par sekunder. Jag tänker på hur det känns när han lägger handen på mitt ryggslut.
Och då vet jag. Jag hör Bofinken och Koltrasten sjunga och jag vet. Jag ser Snödropparna och jag vet.
Jag vet att det är vår och jag vet att jag vill vara med honom.
De säger att på våren blir alla kära, och jag tror dem. Jag tror så starkt på dem att det känns i hela kroppen. För nu vill jag inget annat än att bli kär, efter en höst full av snöslask och grå himmel och en vinter kallare och mörkare än någonsin. Känslorna tycks vara lika djupfrysta som min kropp och än verkar inte klimatet vara redo för att tina upp mig. Nu väntar jag på vårtecknen, för på våren blir alla kära.
Det är måndag eftermiddag och jag möter upp honom på Södermalmstorg innan jag ska åka med bussen hem till Nacka. Han går med händerna i fickorna, försvinner ner med ansiktet i halsduken och tittar osäkert på mig under lugg. Det är i början av mars och snön ligger i drivor längs husfasaderna och han är min bästa vän. -Nej men alltså börjar han och ser ner i marken, tar sats och säger : jag har insett att jag är så sjukt jävla kär i dig. Mitt blod tycks plötsligt pumpa snabbare genom vener, artärer och kapillärer och hela Södermalms stadsljud verkar ha sänkts. Jag tittar på honom och vet inte vad jag ska säga. 169,5 cm av min fulla kroppslängd darrar. "va?" får jag ur mig och jag möter hans nervösa blick. Vi svänger upp på Götgatsbacken och jag vet inte vad jag ska svara honom. Mars, räknas det som vår?
Jag kan inte förneka att jag har känslor för honom. Även fast de är veliga, otydliga känslor så vet jag att de är där. Ibland får han hela mig rusig i kroppen genom att bara avfyra det där tandkrämsperfekta leendet och när han lägger handen mot mitt ryggslut bultar mitt hjärta så hårt innanför bröstet. Under ett års tid har vi pratat med varandra varje dag och lärt känna varenda liten del av varandra och under ett års tid har han varit min bästa killkompis. Är det vår fastän det är minusgrader ute och snön ligger kvar på marken?
Jag försöker förklara för honom hur det är. Att jag vissa dagar är säker på mina känslor för honom och jag fyller min dagbok med hans namn och kroppsspråk och saker han sagt, men att jag andra dagar bara tänker på honom som världens bästa vän. Jag ber honom om lite tid. Vi sitter på en bänk vid Medborgarplatsen som enligt honom är den sunkigaste bänken i hela Stockholm och jag dinglar osäkert med benen. Sedan kramas vi hejdå på tunnelbaneperrongen och jag viskar i hans öra att jag verkligen tycker om honom och att han inte ska vara ledsen. - Nej, säger han, jag är inte ledsen, det känns mycket bättre nu när det är sagt.
Sedan sitter jag på bussen hem och passerar Forum som ligger i ett mörkt dunkel. Himlen är grå och vårjackan är för kall. Nej, det är nog inte vår trots allt. Inte riktigt än. På väg från bussen sparkar jag iskockor framför mig och gnuggar mina stelfrusna handflator mot varandra. När jag kommer hem står mamma utanför huset och skottar bort snö i rabatterna för att kunna påta i trädgården. Snälla, kan inte våren komma med Snödroppar, värmande sol och uteserveringar?
Snälla, tina upp mitt hjärta bara lite grann?
Snälla, ge mig våren så att jag kan bli kär.
Och så blir det den 22 mars och solen värmer oss så pass att vi inte behöver någon jacka när vi sitter på muren utanför skolan och äter glass. När han skrattar tänker jag att han faktiskt är den finaste killen jag känner. Han håller om mig i skolkorridoren och vårsolen skiner in på oss genom de stora fönstren. Jag tänker att om jag bara släpper lite på mig själv och vågar så skulle jag kunna vara i hans varma famn såhär när som helst.
Jag sitter på bussen på väg från skolan och från honom och någonting inuti mig tycks ha vaknat till liv. Brunt gräs som ser solen för första gången i år svischar förbi utanför fönstret och jag tänker på hans mjuka händer, hans mörka, brummande röst och de där skjortorna knäppta hela vägen upp till halsen. Jag tänker på hur han ser på mig under lockarna som faller ner framför ögonen och hur han aldrig riktigt kan hålla kvar blicken längre än ett par sekunder. Jag tänker på hur det känns när han lägger handen på mitt ryggslut.
Och då vet jag. Jag hör Bofinken och Koltrasten sjunga och jag vet. Jag ser Snödropparna och jag vet.
Jag vet att det är vår och jag vet att jag vill vara med honom.
3 favoriter i Juli
klänning från FAV.
top från ZARA och shorts från Gina Tricot.
tröja från Gina Tricot och jeansshorts från Fornarina.
Summer 12'
svarta shorts från Dr Denim, vita shorts från Gina Tricot och jeansshorts från Fornarina.
från Thailand
från H&M (lika skrynklig som en gammal tant ju..)
från Grekland
från Bikbok.
mina så underbart fina shorts och bikinisar som jag bara vill slänga fram ur garderoben, vill ha sommar, NUNUNU!
2011
så.jävla.bra.
Curves
- hej och tack! jag ska köra med mitt eget lag, ABGS S1, och det ligger vid marconimotet här i göteborg! :)
Pilotjackan
från forever21 fick åka fram idag när termometern knappt hade orkat ta sig över 0-graders strecket. kändes som en januaridag i luften men nu när solen strålar känns det mer som april, bara värmen som saknas.... eftermiddagen spenderas med Gabriella och efter det blir det styrka och konditions pass på curves med laget, ifall jag är peppad? OM jag är!
New in
stickad tröja från carlings.
To you my love
