Tankar
från och med nu, precis här och nu så ska jag göra precis det jag vill. jag ska inte göra något som jag inte vill eller inte känner för. efter helgen har jag börjat fundera otroligt mycket på hur jag vill göra. ifall gymnastiken verkligen är värd all den tid som jag lägger ner på det. tankarna går fram och tillbaka men jag slutar alltid vid samma tanke : vem är jag egentligen utan gymnastiken? för något år sedan berättade jag för en vän att jag alltid hållit på med gymnastik, att jag inte vet vad jag skulle gjort utan det, och att jag gör det även fast det inte är speciellt kul ibland. och då svarade hon : men varför håller du på med det då? - jag vet inte, svarade jag, det är den jag är bara. och då svarade hon : om du inte gillar något, ändra det. man ändras ständigt för att hitta sig själv. mönster är till för att brytas och förändras. så himla rätt enligt mig. men det är en tanke jag har, precis just nu för tillfället. imorgon kanske jag älskar gymnastik och vill fortsätta med det i all evighet. frågan är bara : orkar jag det? orkar min kropp och liv det? vad vet jag, vad vet jag. det är bara att vänta och se.
Kommentarer
Trackback
