life by Klara.

Kille/tjej.

Redan som barn är skillnaderna mellan tjejer och killar oundvikliga. Tjejernas leksaker består av Barbies, dockhus och prinsessklänningar, dessa saker går i alla nyanser som man kan få fram ur färgen rosa. Det är babyrosa, mörkrosa, cerise och neon. Killarnas motsvarigheter är bilar, superhjältedräkter och leksaksrobotar, allt detta i färger som endast existerar i den kalla färgskalan. Det är grått, mörkblått och svart. 

Man växer sedan upp och hela tiden påminns man om vad som är tjejigt och killigt – vad som är rätt och fel. Under lågstadiets raster spelar killarna fotboll över hela skolans fotbollsplan, och utelämnar de flickor som faktiskt vill vara med och spela. Istället så trängs tjejerna uppe på skolgården och hoppar hopprep, twist och hage.

Jag kan själv komma ihåg ett minne från min egen barndom. Ett minne från lågstadiet när vi delade upp oss själva precis på samma sätt som jag tidigare berättade. När klockan ringde ut och påminde oss om att det var rast var tjejerna först på hopprepet och killarna på fotbollen. Men det var alltid en tjej som stod ut, Elsa. På varenda rast följde hon med killarna och spelade match med dem, och hon var precis som en i laget, kortklippt och klädd i t-shirt och jeans. Detta var något som vi andra tjejer aldrig kunde förstå, och vi kunde aldrig riktigt placera ifall hon verkligen var en tjej eller inte, hon umgicks ju aldrig med oss i rosa kläder och långt hår.

Inte uppenbarar sig skillnaderna bara på lågstadiet inte, de blir nästintill mer självklara när man kommer upp i åldrarna lite. Och samtidigt som man växer upp börjar även kraven att smyga sig på.
En ”idealisk” tjej på högstadiet är duktig i skolan, valde syslöjd och briljerar i hemkunskap. Den idealiska killen är lite rebellisk, har någorlunda betyg, spelar fotboll på fritiden och hans favoritämnen är träslöjd och idrott. Eller? Utifrån mina tankar så skulle jag säga att detta är ett synesätt som många hade förr i tiden, då detta var ”tjej och killämnen”. Självklart sitter denna tanke kvar lite men inte alls på samma sätt som tidigare. Idag har vi blivit mer moderniserade och urskiljer inte sådana ämnen då en tjej kan älska träslöjd precis lika mycket som en kille kan älska hemkunskap. Idag så skulle jag säga att vi alla påverkas av omvärlden istället. Media fokuserar hela tiden på att ständigt berätta för oss om hur vi ska se ut, och idag handlar det inte mycket om vilka ämnen man föredrar, det handlar bara om ytligheten.

För mig så är idealtjejen idag smal och vältränad, hon bär snygga kläder, ansiktet är sminkat och håret är omskött, böljande och glansigt. Självklart så har hon även strålande betyg.  Idealtjejen är tjejen vi ser i tidningarna och på tv.    

Även killen bär snygga kläder, är vältränad och har stylat hår. Den enda skillnaden mellan tjejen och killen är att han inte går och bär på toppbetygen. Idealkillen är killen vi ser i tidningarna och på tv.

Jag upplever att det ställs fler krav på tjejer än killar, detta kan jag ju dock endast resonera kring utifrån mina egna erfarenheter.
Sedan tidig ålder har jag alltid hjälpt till hemma. Vid många tillfällen har jag lagat min egen mat och vissa dagar även till familjen. Jag har alltid plockat ur diskmaskinen, tagit hand om mina studier och skött min träning. Hushållssysslorna har suttit med sen jag var 12 år, min bror började inte hjälpa till i huset förrän han var i sena tonåren. Jag har alltid upplevt att jag har fått ta mycket mera ansvar än min bror, även fast han är fyra år äldre än mig. Han har alltid undkommit att städa sitt rum, kommit hem senare än vad han lovade och skippat vissa läxor. Under hela min uppväxt har jag alltid gjort vad mina föräldrar sagt åt mig att göra, jag har ju alltid varit den duktiga flickan.

Jag vet helt ärligt inte om man uppfostras olika beroende på ifall man är kille eller tjej, eller om de flesta tjejer automatiskt blir mer tillbakadragna och låter killarna ta mer plats. För det är just så många ser på saken, att tjejer sitter tysta medan killarna får vara och är högljudda. Ibland känns det nästan som att en tjej inte får ha en åsikt. Detta är något som jag tyvärr har haft erfarenhet av. En gång bestämde jag mig för att bryta tystnaden bland tjejerna och valde att argumentera mot en kille i min klass. När jag hade framfört det jag ville säga så svarade han ”tyst med dig, du kan inget”. Tusen frågor snurrade i mitt huvud men tankarna stannade bara på en enda mening: när fick han rätten till att nedvärdera mig på det sättet? Efter det valde jag att alltid ta ställning, just för att bryta traditionen att killar hade mer och större talan. Sedan dess är det alltid jag som börjar och avslutar en argumentation, något som jag är otroligt stolt över mig själv för. Jag ville inte vara den tjejen som höll mina tankar för mig själv för att sedan berätta de för de resterande tjejerna efter lektionen, jag vill göra min röst hörd är det väl gällde.

Tyvärr så är det är inte bara vid argumentationer då detta synesätt uppenbarat sig bland killarna i min klass, tidigare år har kvinnoskämt varit vardagsmat i skolan.

Sedan så har vi betygen. Hade man frågat en kille så hade han troligtvis sagt att tjejer automatiskt får bättre betyg än killar just för att de är tjejer. Hade vi sedan frågat samma fråga till en tjej hade hon förmodligen svarat att tjejer vill vara så duktiga som möjligt och få en bra framtid, därför studerar de mer. Att tjejer överlag har bättre betyg än killar är faktiskt inte något påhitt utan ren fakta och även en ”trend” som hållit i sig i många år.

Inte heller ska vi blunda för framtiden och det faktum att trots att vi lever på 2000-talet tjänar män fortfarande mer än kvinnor, även fast de utför precis samma arbete. Detta är något som jag anser vara otroligt kränkande, fullkomligt förnedrande och riktigt gammaldags.

Överlag så tror jag att tjejer förväntas göra och prestera mycket mer än killar då vi i vissa fall fortfarande undervärderas.

Idag så blickar jag fortfarande tillbaka på min barndom och beundrar Elsa för att hon stod ut från normerna. Hon brydde sig inte vad andra tyckte om henne och gjorde precis så som hon kände för, precis som Kalle som klädde sig i prinsesskläder. I senare år spelade Elsa fotboll med killaget, något som hon sedan växte ifrån, men det handlade inte om det. Det handlade om att hon vågade, att hon vågade stå emot allas förväntningar på att hon skulle vara ”tjejig”, istället var hon sig själv och det är något som jag beundrar henne för. Jag tycker att det har blivit en sådan otrolig fokus på att sära på tjejer och killar, vad som är ”tjejigt” och ”killigt”. Jag tycker istället att man borde fokusera på att skapa ett samhälle där möjligheterna är stora och lika för alla, där alla accepteras för det dem är och vill vara. Även fast det har blivit en större acceptans och förändring bland skillnaderna har vi fortfarande en lång väg att vandra, för att ögonbryn ska höjas när små killar har prinsesskläder eller när tjejer spelar krigsspel, det är bara fullkomligt absurt. 

Av Klara Moberg 9A, Guldhedsskolan.