PERSONLIGT
alltså jag har fått panik dom senaste dagarna, jag skämtar inte. låg seriöst vaken i en timma i måndags och bara tänkte på alla mina komplex, låren är lika stora som alltid, armarna växer och magen börjar bli lite slappare. jag hade verkligen ÅNGEST. och jag fattar inte hur det kunde bli så extremt när jag låg där i min nybäddade säng och bara tänkte. tankarna flög iväg och de mest sjuka sakerna kom upp, det känns så fruktansvärt alltsammans, att vår värld kretsar kring hur vi ser ut. vi svälter oss själva där vi har mat medans det finns människor i världen som skulle döda för all den föda vi har, är det inte sjukt?
jag tycker verkligen att vi är alldeles för unga för att bry oss såhär mycket om utseende och kroppar, vi har ju så mycket annat och viktigare saker att tänka på. livet är för kort för att vara missnöjd, det är det verkligen.
jag är nöjd med hur jag ser ut, det är jag faktiskt, man får fan fokusera på det positiva, det måste man. annars kommer vi sitta där om 30 år som skelett men utan något som helst annat och tänka "jag blev ju smal iallafall".
jag har stora lår, men jag är en gymnast, och då får jag fan ha det. för inte hade jag gett upp gymnastiken för att ha smalare ben.
jag har ingen "fitspo" mage, men inte hade jag gett upp alla dom stunder jag njutit av sötsaker och god mat för att ha det.
jag har tunt och kort hår, men jag älskar min hårfärg, hade inte velat ha någon annan!
sedan så finns det ju så mycket annat än utseendet. varför lägger vi inte all fokus på hur rolig, omtänksam eller smart någon är? det är ju så ofantligt mycket viktigare än om man har "the gap" , sixpack eller den vackraste hyn. ibland blir jag så himla trött på allt. men jag låter mig sköljas med, jag låter mig bli påverkad och inte en endaste dag passerar utan att jag tänker "undrar hur jag hade mått om jag hade varit 5 kilo lättare, haft ett mellanrum mellan benen eller synligare magrutor" det är så jävla sorgligt egentligen, men det är ju så det är, tyvärr.
oj vad jag fick skriva av mig nu. tack. nu ska jag äta resten av min b&j för det är så jävla gott och jag bryr mig inte om hur jävla många kalorier det är i den, för jag älskar glass och det gör mig lycklig haha. (skrivet onsdag)
Kommentarer
Postat av: Anonym
kan säga såhär, att om du gått ner tio kilo hade du antagligen inte brytt dig. för när man svälter sig själv bryr man sig inte om någonting annat än om att bli smalare, inte snyggare, smalare. man blir osmart, man orkar inte tänka, man fryser, orkar inte ha kul, förbjuder sig själv att äta och njuta och tvingar sig själv till att träna och förbränna.
du är så himla fin. du är frisk och du är snygg! ta vara på det och slösa inte bort ditt liv som du bara har ett av. man får trotts allt bara ett liv och en chans.
Postat av: Anonym
Så bra skrivet!!
Postat av: Magda
vännen<3 du är så fin och stark!! skit i spegelbilder och mått och annat som egentligen är ovesäntligt när det enda som spelar roll är hur du mår och "ser ut" på insidan!
Trackback
