ETT STEG PÅ VÄGEN


låg i soffan, halvt död då jag knappt kan andas på grund av denna förbannade förkylning. hade pluggat i två timmar och var lagom glad.första träningen i landhockeyn stod på schemat och givetvis måste jag ju ställa in den, himla typiskt. men så får jag detta och HUR GLAD BLEV (ÄR) JAG INTE?! detta känns så himla härligt, verkligen ett steg på vägen. målet är landslaget och det finns ingen som kan stoppa mig. nu jävlar kör vi. 

Kommentarer

kommentera här!:

skriv din bloggadress eller liknande istället för ditt namn:
ska jag komma ihåg dig?

din emailadress: (kommer inte att synas)

här behöver du inte skriva någonting alls:

vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0